Sitter och kollar på lite jobb, det är ganska ledsamt det med.

Skulle helst av allt bara vilja ta en lång promenad i skogen med Malte och samla tankarna lite men det får bli till kvällen.

Jag saknar mamma, jag saknar barnen, jag saknar att känna mig uppskattad och jag saknar att känna att jag för en gång skull gjort något bra. 

Ibland önskar jag att man bara kunde gå och lägga sig i sängen och aldrig behöva kliva upp igen.. 

Tur jag har min underbara vän som alltid finns där <3

Han behöver man aldrig göra sig till för, han tar en precis som man är och uppskattar alltid ens sällskap. 

Det är som att han förstår när man inte är på topp, då vill han alltid vara extra nära och gärna klappas och mysa mer än vanligt. Vad jag är glad att jag har dig din knasiga lurvboll!