Lustigt hur livet kan kännas så bra och pissigt på samma gång? Egentligen har jag haft en jättebra dag, solen har skinit så jag fått lite färg, barnen är hos mig igen och jag har träffat mina vänner. Och störst av allt! Sofies och Björns bebis har kommit till världen idag! :')Men en sån liten sak som att jag än en gång idag (!) sitter och bevittnar katten som uträttar sina behov i sandlådan gör mig tokig! Och att inte få fira midsommar tillsammans med Fredrik gör mig lite ledsen. Så nu går jag och lägger mig, imorgon är en ny dag! Ny dag nya bekymmer.. Varför kan jag inte bara vara glad över allt som är bra istället för att hänga upp mig på saker som egentligen bara är stora som molekyler?
