Har en massa tankar i mitt huvud som jag ska försöka gå ner i text, dels handlar det om detta ständigt återkommande ämnet lycka. Hur vet man att man är lycklig? 

 

Drar på min min morgonrock på morgonen, sätter mig ute på trappen och loggar in på Facebook samtidigt som jag tar mig en morgoncigarett, funderar över dagen som var, dagen som är och dagen dom kommer. Samtidigt i flödet strömmar det bilder och statusuppdateringar om mysiga morgnar, strålande väder och stora förhoppningar om både det ena och det andra. Tar mig en cigarett till och tänker att det är en cigarett närmare döden, men just i den stunden är det precis vad jag behöver! Dags att göra sig iordning - ångest. 

Försöka hitta något i garderoben som inte visar dom 30 överflödiga kilona allt för mycket, jag känner mig som en padda. Det senaste året har midjemåttet ökat stadigt, det känns inte bra, väljer även denna dagen mjuksbyxor och en hoodie i hopp om att kunna dölja så mycket som möjligt och för att slippa gå runt och se uppstoppad ut.

 

Lunsar ut till bilen som är täckt av ännu ett förbannat lager med snö. Känner mig trött och bitter och inser att jag har 38 år kvar till pension. Jag gillar verkligen mitt jobb och jag trivs suveränt! Väl på jobbet har jag jättekul och dom 24 timmarna tickar på snabbt och helt plötsligt är det dags att åka hem!

I mitt huvud har jag målat upp en bild av att jag ska ta en härlig promenad med Malte i skogen och sen lägga mig under en filt och koppla av i soffan, men så blir det sällan. Trött och jävlig ger jag mig ut i skogen men jycken kunde inte vara lyckligare! Kommer in genom dörren och det ser ut som ett slagfält och karln har däckat i soffan kvällen innan framför en film. Tvätten jag satte på för två dagar sen har knappast hoppat upp på ställningen av sig själv, diskbänken full med disk och pizzakartong och katterna springer som galna runt fötterna och tror dom håller på att svälta ihjäl. Förhoppningarna slås åter igen itu och övergår till irritation och måsten.

 

Kanske är detta vardagen? Och kanske är man lycklig utan att veta om det?

Just nu har jag mycket tvivel och funderingar kring livet, jag får för mig saker som att Fredrik skulle vara otrogen, att mina vänner snackar skit och det har till och med funnits stunder få jag tvivlat på om ens Malte tycker om mig.

Jag är en person med fruktansvärt dålig självkänsla och självförtroende. Jag behöver bekräftelse på att jag är omtyckt och att det jag gör är rätt. Jag behöver kramar och att få höra att någon älskar mig!

 

Kanske kan jag lura mig själv genom att lägga upp en "lycklig" bild på Facebook?

 

 

Så var 2015 över. Absolut inte mitt bästa år, men fördelen med det är att 2016 knappar kan bli så mycket sämre. 

 

2015 började med att jag var en aning instabil, varannan vecka med barnen blev varannan helg då deras pappa och hans sambo valde att flytta till en annan kommun. Jag kände då att jag inte hade något kvar i Habo och beslutade att det var bättre att barnen fick en stabil start inför skolan i Mullsjö. Det tog hårdare än vad jag trodde, givetvis visste jag att det skulle bli jobbigt men inte så hemskt! När det beslutet var taget bestämde jag och Fredrik oss för att flytta ihop igen, att sitta med en trea med en hyra på nästan 5000:- samtidigt som Fredrik satt med sin hyra kändes onödigt. Vi beslutade oss för att köpa huset där vi idag trivs jättebra och har hållit på och renoverat och fixat. Även sommaren var en jobbig period när jag var mycket ledsen, kände mig frustrerad och en smula totalt värdelös. 

Men i september vände även det då jag fick en fast tjänst som personlig assistent där jag trivs oerhört bra!

Tiden med barnen är oerhört värdefull och jag värdesätter verkligen dom korta helgerna vi har tillsammans <3

 

2016 ska bli ett bra år! :)