Söndag, ojämn vecka.

Söndagen är här igen :( söndagen då barnen åker till sin pappa igen.. Varför det blev extra jobbigt just ikväll vet jag faktiskt inte, kanske beror det på osämjan som rått under helgen, Novalies utbrott om kläder och Wiggos trots och bekymmersamma läggningar! Kanske ger det mig dåligt samvete att jag inte varit den mamman jag vill vara som gjorde att jag bröt ihop totalt när jag klev innanför dörren hemma. Innanför dörren hänger barnens kläder, i köket står tallrikarna i diskhon efter kvällsmaten innan vi åkte och på sängen ligger Wiggos älskade kossa och hans kanin. Dom borde vara här men dom är någon annanstans.. För några timmar sen satt vi och mös i soffan och nu ligger dom och sover i sina sängar 6 mil härifrån :( 
Hade inte barnen blivit då ledsna när det är lämningsdags tror jag även det hade känts lättare för mig. Jag vet att dom har det jättebra, men det var inte såhär jag föreställt mig föräldralivet. Jag var mamman som visste vad alla barnen och deras föräldrar på avdelningen på dagis hette och som alltid haft koll på allt, nu vet jag nästan ingenting och det gör mig en aning frustrerad. Jag vill vara delaktig i barnens liv och jag vill att dom ska kunna känna när dom blir äldre att deras uppväxt var trygg och bra trots situationen. Att mamma alltid fanns där! Men med 6 mils mellanrum känns det svårt :( jag kan inte åka 12 mil för att följa med till tandläkaren eller BVC även om jag önskat.. 
Jag visste att det var såhär det skulle bli när vi valde att flytta hit men samtidigt har barnen en gigantisk frihet när dom väl är här. Med stor trädgård och hela skogen som granne! Hade vi inte bott här hade Novalie inte kunnat få studsmattan när hon fyllde år, för i Habo hade vi aldrig haft råd att köpa hus.
 
När barnen är här känns det verkligen som man försöker ta tillvara på tiden, men den räcker aldrig till ändå :( just nu skulle jag vilja ligga i en stor och mysig säng med ett barn på varje sida om mig <3 mina älskade ungar, vad jag saknar er! Det är 2 timmar sen jag kom hem nu och tårarna rinner fortfarande..