Jag måste bara skriva av mig lite och jag hittar inte min dagbok..

 

Jag förstår inte vad det är för fel på mig? Varför har jag så svårt att vara "ensam"? Jag är ju inte ens ensam för barnen är hemma, men utan vuxet sällskap.

Tanken var ju att jag skulle jobba idag, men som vanligt är det VAB som gäller med Wiggo.. dagarna är så fruktansvärt långa när man bara måste vara hemma jämt, och idag är det bara måndag! Jag kan ingenstans åka och ingen vill komma hit.. Jag älskar verkligen att vara med mina barn, men det är när jag har barnvecka som dom här känslorna uppstår. Kanske beror det på att jag inte är van att bo själv och att jag inte vant mig vid "ensamheten" än, men för det mesta brukar dom känslorna inte komma förrän efter att barnen lagt sig, men nu har jag haft det såhär sen Fredrik gick ut genom dörren imorse :( jag saknar att ha någon att dela kvällarna med. Jag försöker hålla mig sysselsatt med pyssel och fix men till slut tar det slut på både fantasi och material och då sitter jag vid tvn och grubblar..

Jag saknar att vänta på att någon ska komma hem, saknar att veta att jag har någon att dela sängen med och någon att föra ett samtal med i soffan eller sängen på kvällen.

Framförallt saknar jag Honom :( han som jag vill ha ett liv med, han som jag känner mig trygg med <3

Nedräkningen till helgen har redan börjat!

 

TIll och med disken känns lockande just nu..