att leva med en fobi.

Nu ska jag "komma ut ur garderoben" med något som jag lider fruktansvärt av. Jag har en sorts fobi.
Emetofobi heter den, på ren svenska rädsla för att spy. 
 
Vintern är en vacker och mysig årstid tycker många. För mig har det under dom sista åren blivit en ren plåga!
Det är just under den här årstiden framförallt magsjuka, vinterkräksjukan, maginfluensa - ja kalla det vad fan man vill härjar som värst runt om i sverige!
Och det är klart, vilken människa önskar sig en magsjuka i julklapp? Inte många skulle jag tro! Det är en vidrig sjukdom tycker nog dom flesta. Men inte är det något man går och oroar sig för dagarna i ändå? 
Jag överdriver inte om jag säger att jag tänker ordet magsjuka eller något som kan relatera till det minsta 50-100 gånger på en dag. Från att jag vaknar tills jag somnar på kvällen.
 
Det har inte alltid varit såhär utan det är något som kommit dom senaste åren, efter att Novalie föddes. 
Det är inte själva oron för att spy som jag är rädd för, det är det som är runt om som är värst. Illamående, svaghet, feber och allt annat som äckelsjukan medför. 
Det som utbröt detta tror jag var magsjukan jag drabbades av vid påsk 2010. Det värsta är: 
känslan av att inte kunna ta hand om sitt barn. 
Bara ett tag därefter blev vi matförgiftade. Både jag och Tom insjuknade ungefär samtidigt och där satt vi med Novalie som var runt året och det går ju knappast att säga till en ettåring att mamma och pappa mår inte bra, ta dig nått att äta i kylen om du är hungrig. 
Nu till det värsta denna säsongen. Hur skulle det gå om jag blev magsjuk och fortfarande ammar? Det skulle bli fruktansvärt jobbigt! 
 
Bara ordet magsjuka kan rentav göra mig sjuk. Eller jag inbillar mig det. 
Jag får hjärtklappning, blir kallsvettig och blir orolig och ibland även illamående bara jag hör ordet!
Nu har det gått så långt att jag undviker saker och håller mig hemma istället. Igår var jag nära att strunta i julfirandet på jobbet, för bara tanken på att någon kanske hade haft det och inte hade varit hemma tillräckligt länge för att inte smita avskräckte mig rejält. 
Och att åka hem till någon vars barn går på ett dagis där det går/har gått magsjuka är inte att tala om! Över min döda kropp.. 
A6 har jag varit på 2 gånger på ett halvår tror jag. På annandagen ska jag trots min rädsla åka på mellandagsrean på kupolen i Borlänge. Jag ska vara där direkt när dom öppna i hopp om att det inte är lika mycket folk som senare på dagen. Jag ska köpa det vi ska och sen är det färdigt! 
 
Överallt ser jag möjliga smittbärare! 
Så nu vet ni det.
 

Kommentarer
Postat av: Nikki

Ja.. Jag borde kanske slängt in en smiley eller något sånt. Haha!

Hon har fortfarande utbrott ja, men lägger sig sällan på marken nu.. Det står lillebror på 2 år för. Men hon kan få utbrott så hon stänger av sin hörsel typ. Jag brukar vänta ut det sen krama henne och säga typ "jag förstår att du har det jobbigt men.." Och så förklarar jag varför vi måste gå hem från dagis eller varför vi inte ska äta godis den dagen. Ja, vad det nu handlar om!

En del barn är helt enkelt hetlevrade. Vi fick väl varsin. Jag har hört myter om att barn som är "jobbiga" som små blir lätta tonåringar. Jag hoppas på tonåren jag ;)

2012-12-22 @ 00:21:26
URL: http://nikkilili.blogg.se
Postat av: Anonym

Och egentligen har hon knappt utbrott längre. Det blir mindre och mindre ju äldre hon blir. Nu är väl våra tjejer nästa precis i ålder, din lite äldre. Men för oss är det så iaf.

2012-12-22 @ 00:23:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback