Det är så mycket som behöver göras, det behöver tvättas, städas, plockas och allt det där gamla vanliga men jag har verkligen ingen energi till någonting. Framförallt skulle det behöva jobbas.
Men igår hände det en läskig sak på jobbet. I bilen på väg till en av "mina kompisar" så blev jag helt svimfärdig, det kändes som om jag skulle tuppa av vilken sekund som helst, jag blev alldeles varm och kände mig askalas. Jag klarade att ta mig till parkeringen och fick sitta kvar i bilen en stund tills jag kände mig bättre, sen gick det mer eller mindre över, ända tills jag klev innanför dörren. Åter igen fick jag känslan av att jag skulle svimma och var tvungen att gå därifrån. Efter mycket övervägande med mig själv kom jag fram till att jag inte skulle klara kvällen och ställde till med ett kaos för vår stackars chef som var tvungen att rycka in och fixa någon till resten av kvällen. Jag tog mig hem i snigelfart och däckade i soffan..

Jag förstår inte vad som är fel med mig :( det känns som om jag aldrig blir frisk. Jag fick återigen ringa till vårdecentralen spm i vanlig ordning inte hade någon tid till mig idag så jag får ringa imorgon bitti igen så får dom boka in ett besök under morgondagen.. Hon som jag pratade med i telefon trodde att det berodde på att baskiluskerna jag har i kroppen fortfarande inte har gett med sig och att det är det som gör att jag mår så här. Jag undrar vart detta kommer sluta någonstans!
Ikväll skulle jag ha jobbat men det ser rätt kört ut just nu, och jag är livrädd för att förlora jobbet. Skulle jag göra det på grund av det här så skulle jag aldrig förlåta mig själv, just nu känner jag mig så sviken av mig själv, att inte min kropp ställer upp!

Jag ska iaf åka ner till jobbet idag och fotograferas för vi ska få nya namnskyltar, denna gången med foto på. Detta innebär att jag måste klä på mig, sminka mig och försöka dölja mina finnar som ploppat upp som svampar, sen måste jag gå hela vägen ut till bilen.. 


Mini-grisen sov gott på soffan här om dagen <3