Bara några dagar kvar till midsommarafton då.
Sen några veckor tillbaka har vi planerat att vi ska vara uppe på campingen hos Toms föräldrar och äta lite mat och så och sen skulle vi åka hem och mysa när dom börjar och kalasa.
Sen helt plötsligt ska Tom vara med en av sina kompisar på kvällen och det innebär automatiskt att jag och Novalie firar vår kväll ensamma framför tv:n typ :(
Jag vill också göra något för en gång skull! En endaste gång har jag gjort något en kväll utan Novalie och det var en kväll i typ februari som jag var borta hela 5 timmar utan henne, och då var jag på tjejkväll med några av mina forna vänner. Det var en supertrevlig kväll!

Nu är det även så att på midsommarafton ska "gamla gänget" ses och fira och till och med jag har fått en inbjudan fast jag känner mig totalt bortglömd och supergammal! Jag skulle så gärna vilja åka dit och träffa dom och se vad det blivit av folket för vi umgicks ju ganska intensivt några år.. Vi har dessutom firat 2 midsommaraftnar tillsammans och att få uppleva det en gång till (kanske sista gången) skulle ju vara oförglömligt.
Men barnet då? Vart gör vi av henne då nu när vi vill hitta på något då? Ingenstans, för det är ingen som vill vara barnvakt en midsommarafton så hur mycket jag än vill så får jag nog vara hemma..

Jag tänker tillbaka på dom gamla goda tiderna som man säger och jag saknar det!
Jag är otroligt stolt över vår lilla familj och det vi lyckats åstadkomma och jag älskar dom över allt annat! Men trots det så vill jag kunna få göra nått med någon annan ibland..
Även om jag skulle kunna tas för en 35-åring med barn, volvo och villa så är jag bara 21 år och vill fortfarande få leva livet åtmintone en gång per år. Är det för mycket begärt?

Vi får väl se om det är någon som vill vara barnvakt, annars får det bli som det blir..


Old times:



Den där midsommaraftonen 200.. nånting








Jösses vad man saknar <3